From Atlanta with love

Flygplanet from Arlanda var tva timmar sent. Vilket gav oss gott om extratid att checka in. Vilket var bra da vi upptackte den nya regeln om att man inte bara kan ha extra vikt utan aven far ha max tva kollin med sig. Tva resande fotografer har ju inte tva utan tre kollin. Var. Sa dar gick en del av reskassan.

Personalen vid incheckningen om det mojligen fanns en ledig plats med extra benutrymme, da jag ar en reslig person. Med ett leende fick jag veta att det fanns det. Vilket innebar att Simon och jag nu hade tre sittplatser pa planet att ga runt pa. Jattebr pa en 10-timmars flight.
Ombord pa den nya platsen, hittar jag en hundrfemtiokilos amerikan. Han hade bett om en stol med extra plats i sidled och var inte allt fortjust i att dela utrymmet med en rysligt reslig skandinav. Sag den gladje som varar.

Jag ursaktade mig med att jag skulle ga och snacka med min kompis. Hans mycket tydliga svar var; Take your time, the next ten hours or so. Jag forstod piken. Det ar mycket battre att sitta trangt med en van an att sitta annu trangre med en fiende.

Framme i Atlanta ska Simon och jag leka varldsvana kosmopoliter och inte rusa av planet som alla andra. Vilket ledde till att vi blev de sista av den boskap som vanligen vallades fram genom inhagnade labyrinter for att fa visa vart passport. Halvvags in i fallan, efter 30 minuter, sager en rost i hogtalaren att de har ett international datahaveri. Ingen kan slappas in.

1 timme senre star Simon och jag langst fram i kon. Da kommer en vakt och sager att de stanger den har sidan av passkontrollen nu, vanligen ga till andra sidan. Vilket ledde till att vi hamnde sist i kon igen. Sag den gladje som varar.
Allt sammantagtet ledde detta till att vi missade var anslutning till LA. Sag den gladje som varar. Nasta flyg gick pa morgonen darpa, varfor flygbolaget vanligen bjuckade pa en hotelnatt, inte direkt i centrala Atlanta, men daremot i en pitoresk forort, straxt utanfor. Beggars cant be choosers!

Smatt jetlaggade och valdigt hungriga tog vi en promenad for att fa oss en snack. Klockan var runt 23 nar vi zigzagade mellan hororna och uteliggarna for att valja mellan KFC, Italian kitchen och Mexican. Snobbar som vi ar tog vi italienaren. Det enda italienska darinne var formodligen de italienska fargerna pa servetterna, Sag den gladje som varar. Det var en maskerad sportbar som visade basket. Den fina servitrisen flortade upp oss pa dyra draft beers och hemgjorda shots som smakade chocolate cake. Pa riktigt. Man ville liksom tugga i sig den. Eller det. Det var namligen ett dricksglas. Vi skulle upp och vidare 06.00 sa antligen hittade vi gladje som varade. Vi sov gott pa det, tills tuppen gol i gryningen och tog oss till flygplatsen mot LA. Mer om det vid nasta tillfalle till uppkoppling.

I karlek - Johan & Simon