Konst, okonst, konstigt och avundsjuka

"One could say my life itself has been one long soundtrack, music was my life, music brought me to life, and music is how I will be remembered long after I leave this life. When I die there will be a final waltz playing in my head that only I can hear."

Citatet fanns att läsa om den nyligen avliden kompositören Maurice Jarre på Wikipedia. Det är ett vackert citat, som de flesta nyhets och medieföretag reciterade i sina respektive alster, timmarna och dagarna efter att Jarre avled i Mars i år.

Problemet var bara att citatet var fabricerat av en student som ville kolla hur källkritik i media fungerar. Wikipedia är "folkets" uppslagsverk. Alla som använt det vet att det ska tas med minst två nypor salt. Kruxet (och det braiga) med Wikipedia är att vem som helst kan gå in och skriva "fakta" där. Om du exempelvis är en lycklig hobbyornitolog med rödhakar som specialitet kan du gå in där och skriva om rödhakars parningssång. Och vi andra lekmän kan bara anta att du är så pass välunderrättad att det du skriver är sant. Men jag som lekman kan också gå in där på pin tji och skriva strunt. Och sedan är det upp till var och en som upptäcker felet att korrigera eller ta bort det.

Nu var det ingen som upptäckte att det här citatet var påhittat. Det lät antagligen tillräckligt trovärdigt för att någon skulle orka kolla fakta. Efter några veckor tyckte studenten som hittat på citatet att det var tillräckligt pinsamt. Han erkände sitt dåd och skickade ut en rättelse till samtliga nyhetsbyråer och de största tidningarna. Någon enstaka rättade till sina artiklar online och la in en rättelse. Några andra tog helt enkelt bort sina on-line artiklar utan rättelse, medans de flesta helt enkelt lät saken bero. Sanningen är sällan tillräckligt viktig.

Simon hävdar inte att hans bilder är sanna. Många har gett honom kritik för att vara en Photoshoppande pajas. Alla har såklart rätt att ha sina åsikter. Men man ska komma ihåg att det är Simons egna bilder som sammanfogas till den helhet han skissat upp i förväg. Kameran är ett verktyg som för länge sedan betraktades som ett "sanningens" verktyg. Men redan på den analoga tiden kunde man beskära bilder och på så sätt anpassa "sanningen". Däremot var det aldrig någon som kom på tanken att kritisera en målande konstnär för att inte måla av saker som de såg ut i verkligheten. (Nåja) Men när man börjar arbeta med digitala bilder får man just den möjligheten att göra monterade bilder efter skisser, precis som när man målar. Och det är då Vän-av-Ordnung gör sig hörd. Så här får man inte göra, det är inte foto, det är inte sanna bilder.

Jag började mitt eget liv som konstnär i mitten på 80-talet. Först hade jag varit poet, men när orden inte räckte till, ville jag att de skulle få liv och började samarbeta med en glaskonstnär. Tillsammans gjorde vi tavlor där vi först formgav glasbitarna, sedan applicerade jag mina texter på insidan, fodrade dem med fotografier och allt möjligt, innan vi tillsammans täckte in alltsammans med lämpliga glasfärger. Vi ställde ut på olika ställen i Sollentuna och på Vattenfestivalen, och fick varje gång höra att "så här kan man ju inte göra". "Antingen är du poet och du glaskonstnär och då kan ju gravera Johans dikter i glaset, eller så är ni konstnärer och målar på duk. " Vi var såklart före vår tid och MTV hade faktikst inte börjat rulla i Sverige än. Men jag trodde faktiskt att vi 2009 hade kommit lite längre än så.

Nu har jag tankat in 350 Gigabyte film på en hårddisk, och arbetet med filmen kan ta sin början. Bli nu inte arga om jag ovanpå denna film lägger in såväl fotografier som speakertext eller filmtext. Man kan faktiskt göra fler media samtidigt och göra det bra. Simon gör inga anspråk på att hans bilder ska skildra någon absolut sanning, men genom att lägga ihop flera motiv kan han belysa en frågeställning eller komma med någon slags samhällskritik som är viktig för honom. Och i samma ögonblick som jag sätter den digitala saxen i min film och väljer bort filmsnuttar som är oviktiga för mitt slutresultat, har ju även jag tampats med den absoluta sanningen. Min film är helt enkelt vad jag väljer att Ni ska få se. Där kommer att finnas absouluta sanningar, men där kommer också att finnas absouluta tillrättalägganden och det enbart för att filmen ska bli behagligare att se på. Synd? Det får Gud bedöma.

Kram