Down and out in Vegas

Las Vegas är ett fenomen. Ingenting i den stan tål en närmare granskning. Här bygger man ett hotell som heter Paris och innehåller allting från en kopia av Eifeltornet till ett fejkat mini-Louvren. På håll ser det kanske ut som Mona-Lisa, men tittar man nära är det bara "ungefär" Mona-Lisa. Skulle möjligen platsa på Hötorget. Vi bodde på Luxor, som är Egypten och gränsar till ett med riddartema. Vegas är som en jättemaskerad för vuxna. Skulle man ta bort alkoholen och byta ut poken mot Fia eller Monopol skulle det vara världens största dagis.

En annan intressant företeelse är att hela huvudgatan är kantad av säljare/hallikar som delar ut reklammaterial för horor. Urskiljningslöst. Man får helt enkelt ta sats och stirra rakt fram och sedan ignorera alla utrstäckta händer man passerar de närmsta femhundra metrarna. Men de kan lika gärna dela ut broschyrer och visitkort till en barnfamilj som ett grabbgäng. Och barnfamiljen säger något i stil med; "Nej, tack. Inte just nu. Tack för erbjudandet dock." De är så himla artiga i amerika. Det är ingen som blir förbannad för att någon tar för givet att man skulle vara en torsk. Samma sak med alkohol. Det finns överallt och man får dricka på gatan om man vill. Man får till och med gratisdrinkar om spelar en längre stund på ett casino. Men man ser aldrig någon som är full. Inte full med svenska mått mätt i alla fall.

Utanför ett casino ställer sig en skinnskalle som är tatuerad över hela kroppen och har ett jättestort hakkors tatuerat på armen. Samtidigt passerar det garanterat folk från hela världen, judar och svarta och muslimer och aseater. Hade någon råkat stöta till honom ofrivilligt hade bägge förmodligen bett om ursäkt och gått vidare. En svensk nazist här nere skulle ha gått berserk och gått loss med ett maskingevär förmodligen.

Nej, Vegas var inget för oss. Vi blev mest stressade. Kommer man in efter några dagar i en tyst öken så blir intrycken för många att hantera. Vi blev sjuka. Först trodde vi att vi fått svininfluensan, men det verkar mest vara en kombination av utmattning/jetlag och förmodligen triljoner baciller i Vegas luftsystem. Vi åkte till en spökstad 15 mil norr om Vegas, tog några bilder och kände efter. Vi mådde inge bra, så vi åkte tillbaka till en förort till Vegas och köpte varsin termometer och tog in på ett läkarhotell. Nu har vi sovit i tolv timmar och jag har lite halsont bara, men Simon känner sig fräsch igen. Så nu åker vi mot Amargosa och tittar på en härlig 80-årig tant som sjunger opera ett par dagar i veckan, oavsett om det är någon i publiken eller inte. Hon har tydligen gjort scenografin själv också. Så får vi se om vi hittar några reptiler längs vägen.

Johan o Simon