From dust till Vegas

Efter LA åkte vi mot vår första spökstad. Det var en illusion och en påminnelse om att man ska ta reseguider (även de som utger sig för att vara the real stuff) med en nypa salt. Den här gamla gruvstaden hade man gjort ett High Chaparall av. Det var inte vad vi tänkt oss, så vi tog en tur mot gamla Route 66 istället. Mycket trevligare. Vi höll oss på gamla 66:an och svängde av mot Devils Playground och några riktigt coola sanddyner. Här snackar vi riktig sandöken och oroväckande mycket kattspår i sanden. Vi var dock inte ensamma. Medan vi vandrade på ena sidan så höll ett filmteam på att rigga någon kilometer bort. 

De här sanddynerna ska tydligen sjunga. Men inte för oss. Vid vissa väderleksförhållanden rör sig sanden och frammanar ett slags unikt sjungande ljud. Lite som valsång, inbillar jag mig. Vi fick många bra bilder där i alla fall och när vi var klara började filmteamet bli klara för tagning och genom våra teleobjektiv fick vi känslan av att det vankades porrfilm. Då blev vi lite generade och tog bilen vidare. 

Nästa stopp mot Vegas blev en liten håla strax efter Devils playground (man förstår namnet när man kör igenom den dalen). Där kunde vi beskåda världens största termometer, samt en bensinmack och fyra snabbmatkedjor från olika hörn av världen. Vi trotsade grisinfluensan och körde mexikanskt och la upp den kommande rutten. Först tvätta oss och vila i Vegas sedan ytterligare några ökendagar.

Utanför restaurangen hade det hunnit skymma och medan Simon gjorde vad han skulle på muggen, hamnade jag i slang med en trucker som stod intill och kalasade på en milkshake. Han såg ut att vara gammal och körde boskap mellan här och där. Jag berättade att min morbror födde upp biffkor och då sken han upp. Vi snackade gamla umparminnen och han hade inte varit i sweden, men i Amstedam. När han var stationerad som soldat i Tyskland. När då frågade jag. Well, it must have been back in 63. Sen såg han förvånad ut, ungefär som att han just insåg att det gått några fler år sedan dess än han hade räknat med. Simon kom ut och vi hoppade in i bilen. Där började vi spåra och lekte att vi var två amerikanska jätteheterokillar som skulle partaja i Vegas och spelade disco. 

Vi såg den första skylighten av Vegas vid halvtio. Vid halvelva var vi i stan. Halvtolv checkade vi in och tog en dusch och kammade oss, samt tog på finskjortorna. När vi väl hoppat in i en taxi till Hard Rock, märkte vi att hela Vegas var halvt öde. Hard Rock var lite folk, men brukar ju vara världens ös. Vi tog varsin öl och satte oss och snackade lite och råkade se att klockan nu var 2 på morgonen. Då tog vi en öl till, för skönhetssömnen innan vi åkte hem till hotellet. I staden som aldrig sover, sover man inte, så jag tog ett glas till i hotellbaren medan Simon gick en sväng. En väldigt stor svart kvinna med alldeles för tajta pyamasbyxor dök upp i baren och frågade om jag var här för fajten. Nä, jag har slutat att fajtas sa jag. Då skrattade hon och isen var bruten. Vi småsnackade lite och jag frågade vad hon gjorde i Vegas. Hon var i underhållningsbranchen sa hon. Sjunger du frågade jag naivt. Nej, sa hon. Dansar du, sa jag och försökte få det att inte låta konstigt att en kvinna runt 100 pannor kan dansa. Nej, jag underhåller män, förtydligade hon. På så sätt, sa jag. Jag tackade för erbjudandet men bestämde mig för att stå för underhållningen på egen hand istället. 

Nu kommer lite bilder som Simon fotat på vägen.